31/8 2010 Det är väntan.....

som är jobbigast.... Att bara sitta här hemma och vänta på familjen beslut som du inte kan påverka alls. Man sitter helt utlämnad och bara hoppas på att det snart är min tur att åka. Det värsta är när man får en matchning med en familj som man tycker är super bra och så får man ändå ett nej, det är då man tappar hoppet om att komma iväg.
Jag har bestämt mej  sedan länge att jag verkligen vill åka, jag har tänkt igenom det en miljon gånger och vill fortfarande åka. Visst ibland tänker man att jag stannar hemma iaf , varför lämna tryggheten? Men jag tror att man behöver prova på något nytt, kunna bevisa för sig själv att jag klarat detta. Jag kan vara hemifrån en längre tid.
Jag ska iväg och jag kommer att klara det. Kanske är dumt att säga det nu för man vet faktiskt inte om man kommer att klara det. Men jag är sån som person när jag väl har bestämt mig för en sak så gör jag det till 100% och ger inte upp i första taget. Men om det ändå inte skulle funka så får man inte se det som ett misslyckande utan som att detta var inte min grej, det var inte meningen att jag skulle välja denna väg i mitt liv. Det finns 1000 olika val och möjligheter i livet speciellt när man bara är 18 år. Du kan inte veta säkert vilken väg du ska välja utan det är bara att pröva sig fram och till slut hittar du din väg.. Jag hoppas på att jag har hittat min.
Jag fick en matchning till med CC igår , alltså två st på mindre än en vecka. De bodde i Las Vegas men inget av intresse. Jag pratar ju även med två andra familjer just nu och hoppas på ett svar väldigt snart för jag vill inte gå omkring och vänta längre.
Så nu har ni fått mina funderingar för idag.
xoxo

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0